Förord

De historier du nu ska få läsa är små brottstycken ur några liv som levs av ett litet antal människor som jag känner väl. De kan ha kryddat sanningen något men ändå i högst måttlig mängd skulle jag tro, som man saltar spaghettivatten eller så.  Däremot är det jag som har skrivit ner dem.
  Jag har fått återkomma till dessa vänner ett ganska stort antal gånger för att få detaljer som jag glömt och rätta till saker jag fått om bakfoten sådär i allmänhet. Egentligen ville jag haft dem till att skriva ner sina berättelser själva, vi hade fått en helt annan variation på det hela då, plus att jag hade sluppit slita häcken av mig i min ensamhet. Till en av berättelserna har jag åtminstone fått ett råmanus (tackar, Kattis!). Men för de andra passade det visst inte att anstränga sig. De hävdar bestämt att de inte avstod från detta arbete av lathet utan för att de tyckte att jag förevigade deras liv på ett förtjänstfullt sätt och att det skulle bli lite rörigt med Mattias cyniska, sarkastiska prosa, Saids evighetslånga, argsinta samhällssatirer, Sofias poetiska korthuggenhet (man ska inte skriva sina läsare på näsan!) och Seans köttsliga frustande blandat i en svårdefinierbar sörja.
  Tydligen är det jag som skriver mest...mittemellan. Jag funderar fortfarande på om det är bra eller dåligt.

   Hur som helst, de har alla fått korrekturläsa och har, efter många om och men, godkänt mitt manus. Varenda namn är ändrat, detta gäller även en del andra, extra avslöjande detaljer. Trots det finns det säkert en hel del folk där ute som kommer att känna igen sig. Vi är alla ganska nervösa inför just detta, själva igenkänningsmomentet. Men det kan inte hjälpas.     
   Vissa saker får man stå för helt enkelt. Nu står vi alltså för vårt här i denna lilla bekantskapskrets och liksom på köpet får ni helt plötsligt stå för ert också, eftersom våra liv och era oundvikligen och för evigt kommer att vara sammanblandade. Detta är kanske inte vad ni hade valt att göra; att fronta med era hemligheter inför främlingar utan förvarning? Om det nu hade varit ert beslut att fatta, vill säga. Men nu råkar det vara vårt beslut. Som en av vännerna säger: "Beblandar man sig med en skrivande människa så får man vara beredd på att bli uthängd".
  Så nu blir det så. Ett fingerat namn och ett tack är tyvärr det enda ni får för besväret.
  För detta hoppas vi att ni förlåter oss. Men var stolta! Ni har bidragit till något jävligt viktigt.

                                                                                    Copyright Anna Wahlqvist ©